En 24-årig kvinna väljer ett jobb som sophämtare: "Nu har jag äntligen råd med en bil"

Varje människa bör vara fri att välja vad den vill arbeta med, efter sina förmågor och preferenser, men verkligheten är ofta en helt annan än denna. Alla jobb förtjänar respekt, detta råder det ingen tvekan om, men den som väljer en lång utbildning föreställer sig åtminstone att kunna arbeta inom det område som den studerat en dag. Tyvärr tvingas denna önskan ofta möta en hård verklighet: få chanser att lyckas, orättvis konkurrens och svältlöner. Kort sagt bör man kanske inte bli förvånad om de nya generationerna siktar på att hitta en fast tjänst inom vilket yrkesområde som helst. Huvudpersonen i denna berättelse tog examen, men är just en av de många unga människor som har tvingats ge upp den drömmen.

via Open

Facebook / Federica Castiglia

Federica Castiglia är 24 år och har en examen i optik och optometri, men tyvärr har inte arbetsmarknaden något att erbjuda någon som valt denna studieväg: "Jag var väldigt osäker angående mitt studieval" säger den unga kvinnan, "Jag valde optik efter att ha tagit en lektion som gjorde starkt intryck på mig och jag tog examen i tid. Tro mig: Jag har verkligen lagt ner mycket möda på det, men sedan var det svårt att hitta ett jobb. Bara lärlingskontrakt, utan några garantier eller framtidsutsikter". Saker och ting förändrades efter det att Federica, tillsammans med andra unga människor, fick erbjudande om att bli anställd som sophämtare av Asia, företaget för insamling av stadsavfall i Neapel, hennes hemstad: "Nu har jag istället en fast anställning, där mina rättigheter respekteras och lönen är i förhållande till antalet arbetstimmar. Asia representerar en trygghet för min framtid".

Någon kommer kanske att rynka på näsan: efter så många års studier, har den här tjejen nu valt att bli sophämtare? Svaret är mycket enkelt för Federica: "Det är ett ärligt och stabilt jobb, och låt oss inse det: det är framförallt ett fast jobb som ger gott om garantier. Jag tycker inte att det är något konstigt att en akademiker fritt väljer att arbeta som sophämtare."

Wikimedia / Not the actual photo

För Federica är det ett mycket värdigt jobb att vara sophämtare och hon understryker att det bästa med det är känslan av att inte längre behöva vara ekonomiskt beroende av sina föräldrar, en pensionerad polis och en hemmafru och att äntligen kunna planera sin framtid. Ett stabilt jobb gör att du kan förverkliga de där små drömmarna som tidigare verkade omöjliga, som att köpa en bil. Federica ångrar absolut inte att hon studerat, men erkänner att hon inte har fått tillbaka pengarna som hon investerat i sina studier. Tur att det gick bra för henne i alla fall, till slut.

"Man börjar med ett lärlingskontrakt på 1 100 euro före skatt, vilket jag inte ens vet hur mycket det kommer att bli efter skatt" säger Federica som i alla fall är mycket nöjd: "Men vändpunkten ligger i att nu kommer jag att ha ett underlag för att planera framtiden, genomföra många projekt och jag förutser att jag kommer att tillbringa mitt liv på det här företaget. För man kan inte ge upp ett fast jobb, speciellt när det är svårt att hitta något annat".

Vi kan bara önska Federica, och alla de andra som blivit anställda på företaget, lycka till!