Hundar kommer från stjärnorna - en berättelse som kommer att få dig att älska din hund ännu mer
Dagens historia är en sann berättelse som talar om någonting helt verkligt. Ibland har det här ordet inte så mycket att göra med vad det är men med vad man verkligen tror på. Dess sanna mening kanske inte alla förstår, men de som har eller har haft lyckan att leva med en hund, kommer att känna att denna historia är tillägnad just dem. Hundar kommer från stjärnorna och nu ska du få veta varför.
En gång frågade ett barn sin pappa, var hundar kommer ifrån och mannen som inte var riktigt förberedd på en sådan märklig fråga, visste inte vad han skulle svara just då men han försökte vinna lite tid medan han tänkte ut ett svar. Hans son ville att hans nyfikenhet skulle uppfyllas omedelbart, men han bestämde sig ändå för att vänta tålamodigt. Efter ett tag, efter noggrann övervägning, ropande mannen till sig sonen, som dök upp exalterad och angelägen om att äntligen få veta sanningen.
Fadern berättade för honom att hundarna kom från vargar, men barnet tyckte inte alls om den här versionen. Han sa att detta var omöjligt för att en varg inte kan tämjas eller has hemma och när en person närmar sig en varg försöker den bita och inte ens låta sig klappas. Efter att ha sagt det började han skrika och anklagade sin far för att vara en lögnare, sprang in i sitt sovrum och slog igen dörren.
Mannen blev mycket förvånad över barnets reaktion, men han hade ju en poäng, så han tänkte ut ett annat svar som den här gången skulle ha varit övertygande. Han tittade slutligen mot fönstret för inspiration, sedan knackade han på sin sons dörr, frågade om han fick komma in och berättade sedan försiktigt berättelsen om stjärnan Sirius.
Han förklarade för barnet att den stjärnan också kallades "Hundstjärnan" då den var den största och ljusaste i gruppen Canis Major. Han sa att stjärnorna leder vägen för människor, håller dem sällskap när det är mörkt, muntrar upp dem när du är ledsen, de till och med ler, även om du inte kan se dem. Det var därifrån som alla hundarna kom, även Toby, deras hundvalp. Barnet log fascinerat och sedan fortsatte han på berättelsen och berättade för fadern någonting som han aldrig skulle glömma.
Barnet förklarade att han förstod att deras första hund Hunter inte längre var där för att han varit tvungen att gå hem. Gud lånar bara ut hundarna, för om alla behöll dem för evigt skulle det inte finnas någon att belysa himlen på natten. Mannen omfamnade sin son rörd och trodde att det var just så.
Hundar är verkligen som stjärnor, de lyser i mörka ögonblick, de ler mot oss även om vi inte kan uppfatta det och även när de återvänder till sitt hem fortsätter de att vaka över oss däruppifrån utan att någonsin sluta älska oss.
