Isoleringen kan få oss att fundera över hur vi tog de små sakerna i livet för givet
Först när något tas ifrån oss förstår vi dess värde. Alltför ofta tar vi till och med de allra minsta sakerna i vårt liv för givet, fångade i vår frenetiska rytm, märker vi inte längre någonting. Vi märker inte vad som omger oss, vem som omger oss, vad vi tänker och känner för de människor vi bryr oss om, eller vad dessa människor känner inför livet. Det krävdes en obligatorisk isolering för att vi skulle bli förälskade i livet igen.
via Psychology Today
I detta ögonblick av gemensam isolering ställer vi oss nog alla samma existentiella frågor: Var befinner jag mig i mitt liv? Agerade jag rätt vid det tillfället? Agerade jag fel? Känner jag mig nöjd med min existens hittills, eller kände jag mig kanske ur balans sedan lång tid tillbaka?
Att ha mer tid för oss själva gör även att vi lägger märke till allt det som vi tidigare tog för givet, men som vi nu saknar enormt. Det kan vara en kram vi inte gett våra föräldrar, en kyss från vår partner, att se våra vänner och bekanta i ögonen, ta en promenad vid havet, känna vinden blåsa i håret eller att ligga och sola.
