Ingen på tåget reser sig för den här mannen som nästan är blind och har en ledarhund, så han tvingades sätta sig på golvet
Ett liv utan syn är ett ganska begränsat liv och den som är blind eller synskad är vanligtvis en bräcklig individ, ensam och lite åsidosatt av samhället. Dessa element, när de kombineras med en viss ålder, riskerar att bli mycket begränsande. Självklart finns det även de som har styrkan att reagera och förbättra sitt liv med hjälp av olika knep och om livet för en del blir ohållbart, blir det för andra en utmaning som man dock tvingas möta dagligen. För Roger Debman, en 56-årig synskadad man, är det till och med en utmaning att förflytta sig med hjälp av kollektivtrafiken utan stöd. Lyckligtvis har Roger alltid sin trogna ledarhund, Nevin, vid sin sida som aldrig lämnar honom ensam.
via Deadline News
Förutom att han var synskadad hade mannen haft två hjärtattacker, en stroke och fått en pacemaker. Ett helt oacceptabelt sätt att behandla någon som tydligt visade nivån av okunnighet hos de människor som föredrog att ignorera situationen. Ingen ställde sig upp för att låta Roger få sitta. "Jag kan inte utföra arbetet som tågkontrollant, men om någon sitter i de säten som är reserverade och en funktionshindrad person kommer, måste du ge den personen platsen. Passagerarna ignorerade mig istället" sade den misströstande mannen och tilllade också att han undviker att bli arg eftersom han redan har drabbats av två hjärtattacker, kardiovaskulära problem samt använder en pacemaker.
Vi hoppas att denna typ av nyheter kan hjälpa till att belysa vad det innebär att leva med ett funktionshinder.
