Somna aldrig med ilska i hjärtat - den rörande berättelsen om en mamma och hennes son
Förmodligen har det hänt oss alla, åtminstone en gång i livet, att bråka med ett barn, med en förälder eller med en partner så mycket att du inte kan lösa problemet, som oundvikligen fotsätter tills du är för trött för att fortsätta.
I de ögonblicken, när vi sedan är ensamma och reflekterar över vad som har sagts och hänt, lyckas vi inte lugna ner oss helt, särskilt om vi fortsätter att känna att vi inte fått fram det vi ville säga ordentligt. Att sova på saken är därför praktiskt taget omöjligt.
För att lära sig hur man bäst hanterar dessa obehagliga situationer kan berättelsen av en mamma om en viss episod som hon gick igenom med sin son vara användbar. En rörande berättelse, där säkert många kan känna igen sig och hitta idéer för att lösa saker på ett bättre sätt, även under sina små vardagliga utmaningar.
"Min son och jag hade precis haft en enorm diskussion i en och en halv timme, för att han inte ville sova. Mellan fyra pyjamasbyten, två byten av kuddar, en "existentiell" debatt om varför natten finns och varför människor måste sova slutade det hela med uttalanden i stil med "Ingen kunde någonsin tvinga honom att stänga ögonen om han inte ville". Vid ett tillfälle, med tanke på situationen, bestämde jag mig för att spela ut mina bästa kort: "Min kära, jag älskar dig, men om du inte sover nu, kommer du imorgon inte att få följa med hem till dina kusiner och leka."
Ett lågt slag, jag erkänner det, för vi visste båda hur mycket han ville gå till kusinernas hus. Jag vet inte hur, men han lyckades hålla tillbaka sin enorma ilska, torkade tårarna och la sig ner. Efter att ha stoppat om honom, var jag på väg att lämna rummet. Då hörde jag honom ropa i mörkret för att säga: "Mamma, jag förlåter dig". "Jag tror att du inte har förstått den rätta meningen med de orden, sa jag och trodde att han ville be om ursäkt. Svaret jag fick då var fantastiskt.
"Nej, mamma, jag förlåter dig. Jag förlåter dig för att vi sa saker som gjorde att våra hjärtan kändes ledsna och gör att jag inte kan sova. Att känna sig ledsen gör ont i magen och jag kan inte somna. Det är därför jag vill att vi ska förlåta varandra." Han torkade hela tiden tårarna med sina små händer. Den kvällen lärde jag mig om förlåtelse och empati, från ett fyra år gammalt barn. Vi borde aldrig gå till sängs med ilska i våra hjärtan.
Att försöka förlåta och - samtidigt - lära sig att be om förlåtelse, särskilt med våra nära och kära, är en grundläggande färdighet i livet. Först då kan vi undvika att låta smärta och ilska ta över. Negativa minnen är svårare att undvika om vi går till sängs och tänker på dem.
Dessutom är de stunder som tillbringas med våra partners, barn och föräldrar för dyrbara för att tas över av negativa och "toxiska" episoder, som är svåra att övervinna. Med några fler "förlåt" kommer vi säkert att leva lugnare.
