Att konstant hålla inne på sina känslor gör både kroppen och sinnet sjukt
Vissa människor har en tendens att hålla inne sina känslor, för att undvika att någon äkta manifestation av det egna jaget tydligt och skamlöst avslöjas för resten av världen.
Ofta är man rädd för den inverkan som ens sanna känslor kan ha på andra, kommer de att fly när de ser våra tårar? Kommer vi att bli ensamma, om vi släpper ut vår ilska? Kommer vi att bli lurade om vi uttrycker vår kärlek? Rädslan för ensamhet och rädslan för att inte vara älskad tar överhanden.
Men vare sig det handlar om ilska, glädje, agg eller sorg, slutar det med att man blir fängslad inuti den icke uttryckta känslan, tills man inte längre är sig själv och inget annat än en slav för rädslan.
via time.com
Man lurar sig själv genom att inte uttrycka sina verkliga sinnesstämningar att dessa emotionella stormar kommer att passera av sig själva. Verkligheten är att de istället blir som tysta orkaner, som med tiden sveper bort allt det vi är och lämnar oss tomma. Ett känslomässigt tillstånd som sprids genom fibrerna i vår kropp och även gör oss sjuka.
Faktum är att, enligt ett flertal studier minskar problemlösningsförmågan och minnet av känslomässigt signifikanta erfarenheter när man undertrycker sina känslomässiga impulser. Detta leder emellertid till att man utvecklar pessimism och depression och en viss asocialitet. En undersökning från Stanford University har visat att det att förbli likgiltig framför repellerande bilder, utlöser starka stressreaktioner. På samma sätt har en annan studie identifierat en femfaldig risk för dödsfall hos människor som tenderar att vara negativa och förtrycka sina sinnestämningar.
Den värsta aspekten av detta självförträngande beteende är inte så mycket att man blir sjuk, utan snarare att man inte lever på riktigt. Om man inte visar sig för världen för det man verkligen är, så kommer världen inte att se en. Vår glädje, vår smärta, irritation och kärlek för vissa saker och människor, liksom hur vi förmedlar våra känslor, gör oss till det vi är - unika.
Dessutom förhindrar det faktumet att vi inte befriar oss från det som sker på insidan oss från att göra plats för det nya, det vill säga att välkomna förändring, vilket är livets väsen.
Så låt oss inte hålla tillbaka ilska, utan låt oss istället acceptera den. Låt oss inte hålla tillbaka gråt, för det vattnar vårt hjärta och ger det ny energi. Låt oss inte hålla tillbaka någon känsla, för den talar till oss om vår själ. Låt oss alltid uttrycka oss själva och hela tiden njuta av varje ögonblick - både ljuvt och bittert - av livet på denna jord.
