När en person går bort fortsätter den ändå att finnas vid vår sida
Förr eller senare kommer dagen när du tvingas separeras från dina nära och kära. Det kan vara en familjemedlem, en partner eller en vän och när det händer tvingas du hantera känslor av tomhet, sorg och ensamhet. Att förlora någon du älskar är emellertid inte ett riktigt avsked, för på något sätt finns han eller hon kvar och hjälper dig att leda vägen. Även efter livet upphör den kärlek som binder två personer samman aldrig att existera.
via exemplore.com
Döden är inte slutet men början på något magiskt och mystiskt. Även om vi inte längre kan kommunicera eller interagera genom sinnena kan vi uppfatta varandra på ett djupare sätt. Vi glömmer ofta att de som inte längre existerar lämnar inte bara något av sig själva utan tar också med sig en del av dem som blir kvar.
På så sätt hjälper minnena de som fortfarande lever kvar i världen till att återfinna det leendet och det älskade ansiktet och den som har gått vidare att fotsätta sin resa utan att bli för uttråkad. Även rösterna behövs av båda för att upprätthålla bandet och lyssna på varandra utan att säga ett enda ord.
Man lämnar en del av sin själ till den andra, så att ingen ska behöva känna tyngden av separationen. Kanske är det i början svårt att acceptera det och förstå det, men i slutändan har vi bara tappat bort oss ett ögonblick, inte förlorat varandra på riktigt.
Av denna anledning måste man, under sin existens, öppna sig, lära känna och älska så många människor som möjligt, för det är sättet med vilket man river av en bit av evigheten och blir en del av den för evigt.
Resans slut är ett bevis på att magin inte övergivit den här dimensionen, tvärtom visar det sig att det i alla ting finns något som är heligt och otroligt. Den som lämnat har bara börjat på den resa som vi alla är avsedda att ta, först och främst för att se till att allt är klart när stunden kommer för att mötas igen.
Allt detta kan låta som det klassiska tröstande talet, ett sätt att lätta den ofrånkomliga bitterheten, men det är det inte. De som redan har förlorat någon känner känslan av att hitta sina nära och kära i en tanke, i en dröm under vilken tid som helst på dagen. Allt tar slut, men bara för att börja vara på riktigt.
