Barn "går inte vilse" på gatan, utan innanför hemmets väggar
Familjemiljön har ett avgörande inflytande på barns intellektuella och känslomässiga utveckling. Det kan också finnas fall med hälsosamma ungdomar som vuxit upp i dysfunktionella familjer eller problematiska barn som bor i ett hem fullt av kärlek och harmoni, men de är oftast "undantag från regeln". I de flesta fall är individen en produkt av den situation som han eller hon lever i, så att det inte är anpassat i den yttre världen innebär att något inte fungerar inom hemmet.
Skolan har visserligen en skyldighet att guida och utbilda unga människor, men det är familjen som har till uppgift att förmedla de viktigaste värderingarna såsom respekt, empati, rätt och fel. Ofta när skolan ringer efter föräldrarna för att tala om om deras barns beteende, reagerar de negativ och vägrar lyssna på eller ta till sig andra människors åsikter. De tolkar det som att någon ifrågassätter kärleken eller deras förmåga att uppfostra sina barn. Att ignorera eller vägra ett råd, en synvinkel utifrån, innebär att man nekar sitt ansvar och utesluter möjligheten till förbättring.
Man bör istället upprätta en allians mellan föräldrar och lärare, ett samarbete som syftar till att ta hand om barnets uppväxt både innanför och utanför klassrummet. En mamma eller pappa som går emot en lärares arbete får barnet att må dåligt och gör att det fortsätter att känna sig vilset. Skolans begränsning är att barn och ungdomar ofta identifierar det som en despotisk organisation, som tvingar dem till onödiga och tråkiga skyldigheter och regler. Här spelar familjen en viktig roll, för att bättre förstå skälen och det positiva värdet av en bra utbildning, respekt och god social samexistens.
Det som verkligen guidar ett barn är inte att ge det order, instruktioner, eller säga "ja" och "nej" beroende på behovet. Kärlek, tålamod och förståelse är ingredienserna för att fostra en sund person, ett barn som är lyckligt från början kommer att vara en "löst" vuxen i framtiden.
