När man älskar på riktigt är trohet inte en uppoffring utan istället ett naturligt sätt att vara
Det kan låta retoriskt men i grunden är det ett naturligt sätt att vara: när du älskar och verkligen älskar på riktigt är lojalitet inte en börda utan ett naturligt sätt att vara. Under förutsättningen att det rör sig om djupa känslor, den typen av kärlek som kan utmana både tid och svårigheter, men som dock inte överlever om det inte finns uppriktighet. Trohet är ett ständigt aktuellt ämne som står i centrum för reflektioner och diskussioner i alla åldrar, just för att varje generation genomgår förändringar och anpassningar av etisk, social och moralisk natur. Statistiskt sett är antalet människor som bedrar sin partner ständigt ökande jämfört med tidigare, vissa tror att det beror på bristande värderingar och andra istället att det beror på exasperationen av individualiteten.
via auburnpub.com
Vi lever idag i ett samhälle där ett åtagande ses som en bur, inte som en manifestation av fri vilja. Att uppleva trohet som en fördömelse innebär att man redan har besegrats från början. Att vara med någon behöver inte innebära att "avstå från alla andra" utan snarare innebära att "inte behöva någon annan" eftersom du redan är glad och nöjd. Det är underförstått att det i parets liv inte får saknas glädje och nöjen, annars överväldigas styrkan i motivationen till valet av uppoffring och lojaliteten blir bara ett åtagande att hedra. De verkliga hindren för många relationer är vardagen och rutiner. Vi måste konstant försöka hitta en anledning till att fortsätta vår res tillsammans.
En annan aspekt som idag gör kärleksrelationer mer ömtåliga är ytligheten med vilken man kastar sig in i ett nytt förhållande. Äktenskap eller att bli sambo tas på för lätt, nästan som om det var en lek eller en upplevelse att kryssa av på listan över "saker att prova". Bristen på mognad och medvetenhet vid den tidpunkt då en kärlekshistoria börjar kan sedan avgöra en större predisposition till svek. Vi behöver balans i allt det vi gör, så om det å ena sidan inte är bra att bli tillsammans och lämna varandra för lätt, är det inte heller sunt att fördöma sig till en olycklig existens som man gjorde förr i tiden, då separation och skilsmässa praktiskt taget var otänkbart. Att vara tillsammans bör inte vara en uppoffring, men vi kan inte heller ge upp så fort vi stöter på ett problem.
Det kanske är det här som är kärnan i saken, att inte vilja anstränga sig alltför mycket och vetskapen om att man kan dra sig tillbaka när som helst. På samma sätt som man idag inte slösar tid på något när det inte fungerar, utan istället slänger det för att köpa nytt, så är även människor utbytbara.
Fällan ligger i det faktum att varje person har sina gränser, så illusionen av den perfekta partnern kommer sannolikt att bli en oändlig cirkel. Att tro att det alltid finns något bättre bakom nästa hörn leder faktiskt bara till ensamhet och missnöje. Förutsättningarna för ett stabilt förhållande är uppriktighet, respekt och en vilja att kompromissa. Kärlek är ett dagligt lagarbete, man måste leva utan skuggor från det förlutna eller framtidens illusioner, och bara uppskatta den vi har vid vår sida just nu.
