I kärlek bör man lägga förstoringsglaset åt sidan och istället ta en spegel
Kärleksrelationer kan vara vackra och intensiva, men är alltid komplexa och ibland svåra att hantera. Ju mer en relation fördjupas desto mer upptäcker du aspekter av din partner som du kanske inte gillar och samlevnadsproblemen dyker upp. Inom vissa gränser är detta normalt. Kärlek, äkta kärlek, målar inte hela världen rosa, utan leder till att man ser den andra tydligt och älskar den, trots de brister som man aldrig kommer att gilla.
Ändå finns det människor som, trots att de är kära, inte slutar att markera allt som irriterar dem i förhållandet och i deras partner för att hålla förhållandet under kontroll. Ett beteende som riskerar att fördöma förhållandet till en farlig dynamik av missnöje.
Allan Filipe Santos Dias/Unsplash
Dessa människor borde lägga undan förstoringsglaset som de ser på förhållandet och partnern med och istället titta sig själva i spegeln.
Vanligtvis tilldelar de partnern ansvaret för alla problem inom relationen. Dessutom tror de att det finns en perfekt formel för lösa allt - för att rätta till den andra.
Det här sättet att tänka på förhållandet och partnern är i många fall fel. Vanligtvis i ett par hänför sig problemen till relationell dynamik, inte en person.
De som har denna typ av tillvägagångssätt bör ägna sig mer åt psykopedagogik, som fungerar som en spegel för att identifiera sina egna rädslor, osäkerheter och de relationella mönster som vi ärvt från vår barndom.
Inte bara det, det tillåter oss även att finna de känslomässiga verktyg som behövs för att hantera och bättre leva i ett förhållande. Varje relation innebär i själva verket en viss oundviklig dos av konflikt, vilket kan locka ut det värsta i oss och göra oss blinda för vårt ansvar.
Men att skylla på den andras misslyckanden utan en nödvändig och preliminär granskning av sitt eget samvetet fungerar på lång sikt inte, utan fördömer förhållandet till att ta slut eller till ett evigt missnöje. Den perfektion som vi söker existerar inte.
Det är därför bättre att kasta bort förstoringsglaset och börja iaktta sig själv, återupptäcka sin egen mänsklighet i sina misstag och lära sig att acceptera och älska varandra. Bara på detta sätt kommer vi att kunna leva i en relation av frihet och glädje.
