Att vara ödmjuk gör dig inte nödvändigtvis "mindre" än andra, men ofta bättre
Idag har ödmjukhet blivit en alltmer sällsynt dygd. Faktum är att många människor inte känner till sina gränser och tror att de vet allt och därför har rätt att trampa över andra. Goda människorna känner till sina gränser, de vet att det är deras handlingar som talar och behöver inte skryta för att stå ut bland mängden. Ödmjuka människor vet att vi alla är människor och att fela är mänskligt, men att man startar från sina egna misstag för att bli en bättre människa. Tvärtom kommer de som känner sig oslagbara aldrig att lära sig av sina misstag, då de själva inte lyckas se dem.
via Psychology Today
Att vara ödmjuk betyder också att man accepterar att man under sitt liv kan behöva hjälp från andra. Ödmjukhetens dygd gör det möjligt för människan att känna igen sina egna begränsningar och undvika all form av högmod, stolthet, överdrift och emulering.
Inbjudan till att vara en ödmjuk människa återfinns i många livsfilosofier. Mahatma Gandhi är ett perfekt exempel på detta: "Pengar gör människor rika, kunskap gör människor kloka och ödmjukhet gör människor stora".
Även från kristen synpunkt uttalade påven Franciskus själv att "utan ödmjukhet, utan förmågan att offentligt känna igen sina synder och sin egen mänskliga svaghet, kan man inte uppnå frälsning".
Den som är ödmjuk lyckas leva ett mer fredligt liv, för den kan sina gränser och känner inget behov av att bevisa någonting för någon. Visdom är att erkänna att ödmjukhet inte gör någon mindre, utan det kan göra en person bättre.
