Inget är längre detsamma när en förälder går bort
Nästan för alla människor är föräldrarna de som alltid har funnits där och som man skulle vilja fanns där för alltid. Tyvärr kommer förr eller senare den dagen då du måste ta itu med deras bortgång, som i de mest lyckliga fallen sker av naturliga orsaker och i de mindre lyckliga på grund av en dramatisk händelse.
Man är aldrig riktigt beredd på att släppa taget om sin pappa eller mamma. Enda skillnaden är hur man hanterar deras död baserat på personen i frågas känslomässig mognad, som kan vara olika hos vuxna, ungdomar och barn.
via PMC
Sorg för en vuxen
Att säga farväl till en förälder när du själv är vuxen är inte mindre smärtsamt än när du är barn, men det är ett naturligt och tyvärr oundvikligt tillstånd. Känslor som sorg och ilska invaderar sinnet i de mest oväntade ögonblicken, man känner sig maktlös och tänker på alla saker som inte sagts.
Skuldkänslorna genereras av känslan av att ha lämnat något oupplöst och man ångrar att man inte varit mer tillgiven eller mer närvarande. Vi känner oss plötsligt äldre och kommer närmare döden utan att ha våra rötter längre.
Förlust under tonåren och i barndomen
Innan man mognar fullt ut tänker man inte ens på att ens föräldrar kan försvinna när som helst. Mamma och pappa är oövervinnliga figurer, odödliga, människor som aldrig kommer att lämna en. I dessa åldersgrupper är de resurser och mentala strukturer som krävs för att hantera en sådan händelse ännu inte tillgängliga. Barn och tonåringar kan dock förstå begreppet död om de får rätt hjälp och stöd.
Ett av de vanligaste ofrivilliga felen är att uppmuntra barn till att vara starka och att de ska stötta den kvarvarande föräldern. Detta tvingar barnet att undertrycka känslor och förhindrar det från att bearbeta sin förlust på ett naturligt sätt.
Med barn bör grundelementen vara uppriktighet och klarhet. Oavsett hur grymt det kan låta, måste du vara ärlig och klargöra att den saknade personen aldrig kommer att komma tillbaka. För att inte få dem att tro att de är ansvariga för förälderns död på något sätt är det viktigt att garantera säkerhet, förståelse och tillgivenhet och avlägsna ensamheten.
Förmodligen kommer det aldrig att finnas rätt ord för att hjälpa någon att acceptera en förälders död, vare sig den kommer som en naturlig följd efter en lång sjukdom eller om man redan har upplevt liknande episoder med andra människor. Man hittar liksom aldrig styrkan för att bara acceptera att någon gått bort.
Man kan dock överleva, genom att se till att tomrummet som skapats efter förlusten inte förstoras utan kontroll. På insidan kommer alltid en känsla av frånvaro kvarstå som man helt enkelt kommer att vänja sig att leva med.
