Några tips för att försöka hantera olydiga barn utan att behöva höja rösten
Du är hemma och sedan 5 minuter tillbaka slutar din tvååriga son inte att skrika, gråta som en galning och stampa fötterna i marken. Du försökte förgäves förklara för honom med en vänlig röst varför han omedelbart måste sluta att vara så hysterisk och att ditt tålamod nu har nått gränsen. Du känner att du inte kan hålla tillbaka längre, att det är fem minuter som det har försökt komma ut och då skriker du. Du skriker för att överrösta hans, för att han ska bli rädd och sluta och för att du helt enkelt måste få ur dig det.
Men han fortsätter. Hur får man stopp på det, utan att förvandla sig själv till ett ylande barn?
via naranxadul.com
Ett barn som skriker desperat, sparkar och gråter, visar med de verktyg som står till hans eller hennes förfogande att något i omgivningen inte gått som barnet ville. Både åldern och den hysteriska krisen - under vilken hjärnan slutar kommunicera med frontalloberna, området för självkontroll, förhindrar det från att uttrycka sig annorlunda. Därför bör du väga in att ditt barn inte är i tillstånd att ta in det du säger då hans eller hennes hjärna är blockerad.
På samma sätt som när nyfödda gråter desperat av hunger, är det då nödvändigt att lugna ditt barn och det bästa sättet för att göra detta är att skapa en miljö där barnet känner sig tryggt. Hur kan man då göra detta?
Sitt på golvet och var nära barnet. Om det slåss och sparkar överallt, krama det inte men ta en av barnets händer och håll den säkert i din, så att han eller hon slutar att uppfatta dig som ett hot - en känsla som ökar om du istället skriker. Vissa strategier kan hjälpa dig att hantera situationen bättre:
- ta det inte personligt
- andas under stressfyllda stunder av vardaglig stress, för att vänja ditt sinne
- kom ihåg att gränserna som sätts upp är de som garanterar allas säkerhet.
- försök att förstå vad ditt barn försöker uttrycka - vanligtvis rör det sig om sömn, hunger eller någon plötslig känsla
Därför bör du ladda upp med mycket tålamod, kramar för den stund när barnet slutar att gråta och uppmuntra det.
