"Ett alltför städat hus är ett tråkigt hus", en berömd pedagogs tankar

av sofia

15 December 2018

"Ett alltför städat hus är ett tråkigt hus", en berömd pedagogs tankar
Advertisement

Kanske känner inte alla till professor Mario Sergio Cortella, men inom ramen för utbildningsvetenskap är han väldigt känd, särskilt i Brasilien. Hans visdom och hans studier gör honom till en mycket välkommen gäst i pratshower och program som handlar om utbildning och den psykologi som tillämpas under ett barns uppväxt.

Ett av hans uttalanden i synnerhet fick folk att le och  återspeglade den allmänna opinionen: "Ett städat hus är ett tråkigt hus". Men vad menade pedagogen egentligen med detta?

via Daniel Alves/Youtube

Advertisement
CPFL Cultura/Tatiana Ferro/Wikimedia

CPFL Cultura/Tatiana Ferro/Wikimedia

Han menade självklart inte att ge en eloge till oordning, det är solklart att bristen på renlighet i en miljö enbart kan vara skadlig för dem som bor där.

Cortellas tal föds snarare ur en social tendens, nämligen att på ett tvångssynligt sätt alltid försöka visa allt perfekt och i ordning. Förmodligen i samband med uppkomsten av sociala medier, där alla försöker att efterlikna ett ideal istället för verkligheten, verkar det som att varje hus alltid bör vara redo för fotografering. Kuddar i ordning, perfekt utvalda prydnadsföremål, ett oklanderligt kök... allt måste utstråla skönhet och lugn. Men livet - betonar professorn - är inte så!

Livet är inte perfekt, det är en virvelvind av upp och nergångar, problem som ska lösas, svåra stunder under vilka ett hus (och familjen det representerar) blir en av de fasta punkterna att klamra sig fast vid. Avtrycket som lämnats av en person på kudden, filten placerad i oordning på soffan, spåren som blir kvar i köket av att någon har förberett ett snabbt mellanmål ... de är alla bevis på det pulserande livet i huset

Advertisement
pxhere.com

pxhere.com

Livet, säger Cortella, består av vibrationer, förändringar och mycket, mycket röra. Att försöka städa upp och omorganisera vårt hus är ett tecken på ett samhälle som vill dölja varje defekt och som inte längre medger skönheten i undantag och ofullkomlighet.

MBisanz t/Wikimedia

MBisanz t/Wikimedia

Professorn avslutar med att berätta om hur hans födelsedagar ägde rum som barn. Under många dagar var huset fullt av liv och rörelse med människor som kom för att hjälpa till med att förbereda alla slags delikatesser och efter firandet tog det lika många dagar att städa upp. Man var tillsammans, även om det fanns lite oordning och förvirring. Idag organiseras barnens födelsedagar med en exakt tidtabell: tid, mat, lekledare ... allt är planerat och avslutat inom 3 timmar.

Men livet är vackert just för att det är ofullkomligt. Huset värmer vårt hjärta just för att det visar passagen av de människor som bor där, med all glädje och sorg de upplever varje dag... och som utgör det som livet verkligen är gjort av.

Advertisement